Nu är vintern här

Om vi var av is

Så skulle kärlek och ett varmt hjärta döda oss.
Det skulle inte bli någon imma på spegeln.
Vi skulle inte kunna tända ett ljus.
Ismaskinen skulle aldrig bli uppfunnen.
Vi skulle trängas vid polerna.
Vi skulle åka skridskor på våra förfäder.
Vi skulle bli förbannat trötta på vintersport.

Skymning över torpet

Vind och ved

Jag som bor på landet vet att vind och ved hör ihop under torkmånaden. Men att på hösten få en presenning att ligga kvar över vedhögen är en annan sak, särskilt när det blåser stormbyar. När jag tittade ut genom fönstret i morse såg jag ett vedskepp med stormfällt segel som piskade i vinden.

Tro mig, det räcker inte med att "säkra" presenningen med 10 kilos genomsur kapved runt om hela presenningen. Det får inte finnas den minsta lilla öppning så att luften kommer in. Nej det är betongsuggor som gäller, tyvärr har jag inga. Att jag bor på en höjd med öppet landskap och västlig vind gör det ännu mer utmanande.

Jag undrar hur länge presenningen kommer att hålla, jag gissar på till slutet av december. Och vedboden gapar tom, tack vare att jag väntade på en lånad vedklyv som aldrig kom. Det ni! Storstadsmänniskor! Vill ni kalla det här för ett I-landsproblem, eller?

Lycka till Obama!

5:e Avenyn Återfinns på: Med rymden i blodet, Över tid och rum Musik: Tomas Adolphson och Anders Falk Text: Anders Falk
Copyright © 1982 AIR Chrysalis Scandinavia AB


Mästerliga målningar förgyller slummens hus,där inga glasade fasader reflekterar himlens ljus,medan Empire State Building reser sig mot skyn ur skuggorna mot ljuset vid 5:e avenyn.

En obruten linje där kontraster träder fram,där fattiga och rika lever tätt inpå varann, där Mr Rockefeller knappast höjer ett ögonbryn inför dom som inte har nå't mer än 5:e avenyn.

Jag tar en taxi ifrån Harlem ner till Washington Square, en enda mil som speglar en hel värld.

Svarta limousiner på parad vid hotell Pierre, välavvägda gester kring en lovande affär, medan hundratusen andra förlitar sig på Guds försyn och hoppas på ett under vid 5:e avenyn.

Jag tar en taxi ...

Trottoarernas teatrar ger komedi och tragedi för den bortskämda publiken som skyndar snabbt förbi. Här säljer man sin själ men står ändå anonym i mängden av människor på 5:e avenyn.

Är det så svårt? Egentligen.

Finns det någon som kan säga att det inte känns fantastiskt i själen att få andra människor att må bra? Ge dom ett leende, ge dom några ord. Det kan betyda så mycket, även om du just då kanske inte själv får någonting tillbaka.

Alla har ett ljus inom sig, ett ljus som man kan dela med sig av genom ord eller handling. Det får dig att växa och må bra. Du kan vara först med att ge av dig själv till någon, även om du inte känner personen. Sprid glädje och du får glädje. Det är inte så svårt som du tror.

Jycken (Zuki) i egen hög närvaro

Val av sin tid

Då var det dags för val i USA igen. En epok är över där en underutvecklad dåre har suttit vid rodret. Mycket sorg och mycket ilska har kantat hans väg. Förståelse för andra kulturer och människor har egentligen minskat i det stora landet, för att istället bryggas över av rädsla för dessa. Han lämnar efter sig kaos som de flesta förutspått.

Nu är frågan vem som kommer att bära bördan men också ge tillbaka tryggheten till befolkningen och världen. Mc Cain är en man att inte lita på, han skjuter först och frågar sedan. Obama är hans raka motsats, hittills. Hans framtoning är mjuk och saklig och den politiska oerfarenheten lyfts upp av hans diplomatiska egenskaper. Man skulle kunna kalla dom två kandidaterna svärdet och pennan.

Den som lever får se, som det heter. Min personliga åsikt är att Mc Cain är en fullkomlig idiot och totalt livsfarlig för USA. Obama tror jag mer på. Förresten kan Arnie schwarzenegger förvåna. Hans uttalande om Obama visar att han har en sönderdopad hönshjärna, men han döljer det som en mästare. Det är kanske det som krävs av politiker idag.